Vad är det som händer?
Trodde jag hade lagt ner bloggandet för gott. Men här sitter jag.
Signal
-Välkommen tillbaka, Emelie.
-Tack. Tack så hemskt mycket.
-Hur kommer det sig att du har återupptagit det så kallade "bloggandet"?
-Jaaa, jag har nog alltid haft det inom mig, och behöver få ut mina tankar genom fingrarna på ett bra sätt. Då är det här sättet nog det allra bästa. Då när man inte behöver träffa alltför många olika personligheter öga mot öga. Det stör mig att alla inte är som mig. Men nu när jag sitter här i min ensamheten, så jag kan föreställa mig att världen ÄR bra.
-OKeeeej... Jag får tacka för din tid. Och önskar dig all lycka i framtiden.
- Tack. Återigen tack. Hej.
Klick
Kommentarer
Trackback
