Att kaffe kunde vara så kul
Bryggkaffe, cafe mocka, cafe latte, espresso, cappucino, café au lait mm. HELA TIDEN!
Mitt kaffeälskande har bara eskalerat de senaste tre veckorna, och när jag dricker för mycket blir jag alldeles skakig, svag i benen och jag rör mig i ett alldeles förskräckligt snabbt tempo.
Det är svinkul!
Det ser bra ut. Du ser gammal ut.
Ett hår.
En svag stund och en sax.
Varför Emelie? VARFÖR!?!
När jag blir stor..
Den ena tanten kommer alltid i hennes marinblåa sidenpyjamas, både byxa och skjorta, till gymmet och sen ett par gympaskor på det. Den andra kan knappt förflytta sig mellan dem olika maskinerna, men hon är ihärdig och kämpar på som en annan tjugoåring ändå!
VAR?
Vi åker i bilen och plötsligt när vi åker börjar Johanna skrika: HALLOWEEN! Halloween, emelie titta! TITTA! Det måste vara Halloweenparty idag!
Jag börjar titta runt omkring, men jag ser inte ett tecken på att det ska vara fest med halloweentema någonstans.
- Där! Där!!
-VAR!?
Då pekar hon på en mycket elegant och vacker tant som kommer gående med en svart ullkappa och en rosa sjal.
Haha, va?
Helvetet kom och hälsade på
Och det var inte vilken utskällning som helst................
Det här var en riktig ordentlig en!
Tror aldrig jag har fått en sådan efter att i stort sett inte gjort någoting.
Mina repliker under detta "utbrott":
- Ursäkta mig, men jag ber så hemskt mycket om ursäkt men ni måste tyvärr gå nu för vi har stängt sen fem minuter tillbaka.
- Men varför skäller du så på mig då?
- Men herre gud, vad är det för skylt du snackar om?
- Jag får önska dig en fortsatt trevlig kväll då.
Några urval av tantens repliker:
- DU HAR INGET ATT BE OM URSÄKT FÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!
- Är det du som äger det här? Är det det? Jag ska prata med HAN!
- Ta bort skylten om ni har stängt, är det så svårt!?! Om det är stängt, ta bort skylten! TA BORT!
- Kom INTE nära mig!
- GUUUUUD FÖRBARME DIG!
Vi kan bära det tillsammans
Igår när jag åkte till jobbet så satt hon där igen. Och hostade. Det låter så vidrigt, för hon tar i allt hon kan och låter som hon hostar upp slemboll efter slemboll. Jag mår ärligt talat illa när jag sitter där.
När jag åkte hem från jobbet så sitter hon på samma buss som mig igen! Och hon hostar fortfarande lika mycket och tar i lika mycket som om satt där framme och förlöste ett barn. Det låter äckligt, jag kan inte med ord beskriva hur det låter.
Nu undrar ni kanske varför jag skrev ner detta?
Jag vet inte själv men antar att jag inte vill gå runt ensam och bära denna händelse på mina bara axlar, så nu mina vänner.....
bär vi det TILLSAMMANS!
Stenis
Och där var Martin Stenmark!
MARTIN STENMARK!!!!!!!!
oh my god oh my god oh my god
MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARTIN!
geisha
Idag sträckte syrran ryggen när hon upptäckte en geisha som låg kvar bakom den geishatomma godisskålen. Hon blev alldeles till sig, och jag hann knappt reagera när hon under bråkdelen av en sekund hade slängt sig över den och slukat den i ett nafs.
Operation rädda världen
Det är höst. Och det är kolsvart ute.
I varje hus ser man små fönsterlampor lysa gemytligt och hemtrevligt.
Från vårat hus lyser det inte.
Vi försöker rädda världen.
Gud tar och Gud ger.
Jag dyker upp på ettårsjubileumet. Och döm av min förvåning när det bara är JAG från Coop som ska hålla i det. Kaffet ska fixas i en vanlig bryggare. Och det enda som flög genom mitt huvud var:
Herre Gud, Herre Gud, Herre Gud
Jag hällde en förpackning bryggkaffe till en omgång kaffe. Hellre starkt än svagt!
Jag hade ingen aning om vad jag sysslade med. Men höll god min heeela tiden, för jag tror dom tror att kafffe. Det kan hon! Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
Det var jobbigt.
Och inte fick jag äta mat heller, utan jag drack kaffe tills jag var alldeles skakig.
Och när det är gratis blir folk som hökar. Arga och bitska, eller så blir som överglada och vill ställa och sig och småprata!!
Men nu är jag hemma, så nu mina vänner ska jag med gott samvete bege mig till min säng för att slumra in för ett par timmar.
a big NO
Det finns några saker som min syster stör sig på.
Det är om man tar på henne, använder hennes tandborste eller om man tror man är duktig efter att ha diskat stekpannan!
Då blir hon fly förbannad.
För stekpannan.... Den ska man INTE diska!
Min syster.
Tänk er denna situation:
Du har precis duschat. Går ur duschen och av någon smart anledning så går du iväg till ett annat badrum för att uträtta dina behov. Innan du går in till toaletten så slänger du av dig handduken i hallen utanför och så går du in som gud skapade dig till badrummet. När du är färdig där inne, så ska du gå upp till ditt rum för påklädning.
Men.
Dörren har gått i baklås.
Panikartad börjar du dra och slita i dörren för att på nåt sätt få upp den. Men det går inte.
Naken som du står där, börjar du skrika på hjälp.
Efter en stunds av rop, så kommer din lillebror till undsättning.
Han försöker för allt i världen att få upp dörren. Men den är fast.
Till slut får han ringa efter hjälp, och den enda som kan hjälpa är din mammas vän.
Hon kommer, tar med sig verktyg, och dörren går upp.
Du är lycklig och tacksam, men naken och skamsen!
repetition
För det mesta leker jag turistbyrå.
Det är hur kul som helst!
Tror det lyser turistbyrå och "kom-och-fråga-mig" heeela tiden.
Och alltid svarar jag lika glatt vart det finns.
Folk kommer och frågar samma sak.
Om och om igen.
Kanske låter lite tråkigt.
Men nej.
Det är hur kul som helst!
Ungefär varannan person som går in i affären handlar inte.
Utan frågar om vägen.
Kankse låter lite jobbigt?
Men nej.
Det är hur kul som helst!
Jag älskar att upprepa samma sak som jag har sagt hur många gånger som helst.
Känns tryggt.
Har man liksom redan smakat på orden.
Tuggat sönder dom.
Malt ner.
Sugit i sig det sista.
Spytt upp.
Och sen om från börjar igen.
Kanske låter lite småäckligt?
Men nej,'
Det är hur kul som helst!
Spontana jag
Nu har jag tagit tag i det här med tvättstuga.
Efter ett halvår i min egna lägenhet tog jag mig till slut kraft att gå till kumla bostäder för att fråga vart min tvättstuga ligger och hur man ska bete sig där.
Till svar fick jag en lapp med ett telefonnummer.
Så nu sitter jag hemma med ett telefonnummer på köksbänken, och jag är rädd att jag tyvärr inte kommer hitta kraft att ringa dit på typ ett halvår eller något sådant...
Bedårande
Partaj
Vi red på hästar i en vagn där bak.
Alla andras hästar travade.
Min galopperade!
Sen bjöds det på mat och sprit i överflöd. Till slut så spelade det ingen roll om man hade fru och barn där hemma som väntade. Är det fest så är det.
Tydligen.
Vi avslutade kvällen med ett dansmarathon på x antal timmar.
Det roligaste var när Anna dansade så hårt att hon plötsligt drabbades av nackspärr!
Ofattbart
Och i explosiv fart har det bara expanderat.
Större.
Större.
och STÖRRE.
Ska man bli rädd?
Än så länge är jag bara lyckligt lottad.
Men tänk!
Vill ju inte att det ska gå till överdrift. Skulle i så fall behöva göra något drastiskt.
Kankse lägga om lite.
Älskade nordbor
Tllbaka.
