Emelie Bollen Bolin

Min pappa är tuff.
Han är så tuff att han hänger med och tränar ett pass med en marathonkanotist.
Han är så tuff att han inte någon gång under passet frågar hur långt dom har kvar.
Han är så tuff att han inte berättar, skriker till eller stannar när det krampar i hans kropp.
Han är så tuff att han dagen efter parkerar bilen undangömd under träd och grenar, en bit bort, för att sedan springa/smyga med kanoten ned till stranden för att denna marathonkanotist inte ska få en skymt av honom.