Emelie Bollen Bolin

Jag är svettig.
Helt blöt.
Känner hur det rinner längs ryggraden.
Känner hur pulsen dunkar hårt och intensivt i mig.
Känner hur jag andas, hur jag flåsar.
Benen lyder mig knappt längre. Men måste.
Bara en liten bit kvar. Kämpa nu.
Mjölksyran suger i musklerna och det enda jag vill är att slänga mig ner i soffan.
Men kan inte.
Måste klara. KÄMPA!
Den sista biten är värst, då börjar blodsmaken smyga sig fram i munnen.
-Gaaaaaaaah...!





Men så....

Äntligen.
Jag är framme. Jag är hemma.